Ja, så vart det då dax att flyga ner till underbara Warszawa. Då dottern var flygrädd så fasade jag för det värsta, men med hjälp av hörlurar och solglasögon så fixade det sig. Puh!!
Puh igen, Vi överlevde flygresan. Nu återstår det bara att se om vi överlever resten: 4 dagar med min mor OCH min mormor i SAMMA lägenhet...
Innan vi for till Polen så fick vi firat min käre far som fyllt år tidigare i veckan och enligt traditionen så åt vi mat på avsidan i bonnahålen mitt i södra lanskapet. Nytt för i år var dock den stora TVn så nu slapp vi prata med varandra och kunde avnjuta middagen helt i den asociala linjen...
Men denna gången så hänger båda kidsen med istället. Mellan lite sightseeing och julklappsshopping så står min mormors mat på önskelistan hos barnen. Mycket underligt, men så sött...
På grund av en jävisk smärta och lite till så åkte jag till akuten denna onsdags kvällen och efter en hel del väntetid och prover så visade det sig att jag hade njursten...
Och som inte det vore nog så fick jag världens största plåster som var nästintill omöjligt att få av...
Snart är det val och förberedelserna börjar i god tid och i form av en heldag i förortens rådhus..
En lång och givande dag kräver ett värdigt avslut, här på det lokala gästgiveriet....
Efterfest? Såklart! Tyvärr så var inte alla lika taggade på att hänga i baren som vi...
Men vem bryr sig? Så länge eliten är kvar så SKÅL!!!
Hrmm, ett värdigt avslut my ass.. Det blev nog en eller två eller 7 skålar för mycket..
Så fick barnen ett nytt husdjur i form av en hamster för några dagar sedan (se tidigare inlägg). Detta för att "täcka över" förlusten av deras älskade hund och det verkade funka bra, tills i dag..
Jag tror på allvaret kring svininfluensan och väljer därav att gå och vaccinera mig trots allas skepsism och trots att jag är väldigt rädd för sprutor.
Ibland så tvingas man att göra saker som man verkligen inte vill, men måste för någon annans bästa och i dag var en sådan dag. Vår ÄLSKADE hund ska få ett nytt hem. Visserligen till någon vi känner och kan åka och hälsa på, men smärtan finns där ändå.
Trots detta så gör det så ont, så ont. Tomheten kommer att vara enorm. Han har följt en i 4 1/2 år och helt plötsligt så är där ingen. Jag har gråtit så mycket den senaste veckan att jag inte har en rynka kvar under ögonen. (nej det är inget att rekommendera för det är pga av svullnaden som huden stramats åt). Tror jag har tömt tårarna för ett år, vilket är visserligen bra, det kommer att underlätta för när jag ska träffa honom igen...
Nog med mig och min smärta, jag vet att vi har gjort rätt och nytt fokus på Jean-Pierre och hans nya husse. Må ni få ett långt och lyckligt liv ihop och ge varandra den tillgivenheten och ömheten som ni båda förtjänar att ha..
Så en del har hänt som drabbar ungarna hårt och vad gör man då som förälder? Jo man mutar dem med ett substitut dvs i detta fallet ett nytt djur. Frågan är vilket?
..en guldhamster..
Och tur var väl det att de nöjde sig med det och inte valde denna galna get som inget hellre ville än att äta min fina halsduk. Tror han var anti vänstern;)
Med hjälp av ett proffs så får jag min dator att inte bara vara en Mac utan även en Pc. Äntligen säger ungarna som nu kan spela Kalle kunskaps spel...
Blicken säger allt: Jag är redo för att utforska nya marker och ställen med min käre bror som sällskap denna lördagskväll..
Men först gäller att bädda den provisoriska sängen och ställa den på ett smart sätt så att om man raglar in, raglar rätt..
Först ut var en fransk restaurang där vi värmde upp med en öl för att sedan bege oss till det nya stället som hade invigning denna kväll. Vi kom i rätt tidpunkt och hade turen att hitta oss sittplatser med en perfekt utsikt över bland annat baren...
En planka med franska delikatesser beställdes in och smakade helt gudomligt..
Som det poppiga inne folket vi var så kunde vi ju knappast stanna på samma ställe för länge och begav oss till nästa poppiga pub rakt över gatan. Här mötte vi upp ett gäng som vi redan stött på tidigare och gav oss hän till att vara lite sociala...
Efter ett antal byten så vart vi i form till att röra på oss lite mer än bara emellan pubarna. Drog dock åt mig öronen när vi kom fram till "the place to be" med tanke på det stora lila korset på utsidan och bestämde mig för att gå hem istället för att låta mig invigas i sekten. Tänk om jag hade blivit frälst, hur skulle jag då hantera jobb, barn och övriga förhållanden? ;)
Kör förbi favvo-frukost-stället när jag har släppt av ungarna på skolan/dagiset och handlar det jag alltid handlar och förtär detta i min säng med Tv-shop i bakgrunden istället för en dagstidning i handen. Man vill ju inte bli för allmänbildad..
Sedan så bjuder jag min far på lunch mot att han tar med min gamla spis och kopplar in den nya..
Och lagom tills det var klart så var det dax att hämta ungarna och då sonen fick spontan beröm av sin lärare så bestämde jag mig för att överraska honom med att åka till det lokala bageriet och äta godsaker....
Snacka om en rejäl bebis-dag:
Sedan så körde vi hem till vännen som just fått sitt andra barn, en son, och klart jag passar på att ta honom så mycket som möjligt. Det lär ju dröja några år tills jag blir faster och fler barn vill jag absolut inte ha trots min kärlek till alla små (så låt er inte luras av blicken;))...
Sonen, som är helt fantastiskt söt med småttingar, ville också passa på och få lite bebis-love..
Och som avslut på denna bebisfyllda dag så köper vi hem lite McFood och avnjuter denna delikata måltid (?) hos den numera 2-barns familjen...
