Hur fotar man Ångest?

Jag har haft lite ångest över att jag släppt efter för det här med blogg, men gillar ju tanken av att skriva om MIG o vad som faller MIG in o när det passar MIG. Har ju varit lite emot det eftersom det främjar storhetsvansinne eller megalomi (min käre mans favvo-ord om mig), men känner att jag kan hålla distansen än så länge o min man har aldrig rätt i vilket fall som helst.

För att verkligen säkerhetsställa mitt omdömme av val, så berättar jag för våra mycket goda o nära vänner om min blogg, för att se vad dem tycker. Eftersom allt annat jag gjort eller gör möts av asgarv, som när jag berättade om att jag försökte bleka tänderna (dricker mkt te, gör dock svinont o har bara gjort det 1 g), färgade mina ögonfransar(kunde inte sminka mina ögon på 2 v. efter en ögonlaseroperation, vem vill se ut som en sliten polack?), har Hem till gården som favvo-serie, döpte vår hund till Jean-Pierre osv. , så förväntade jag mig det här också.. o mycket riktigt, garvet kom men tystnade snabbt o inom 24 h så skaffade dem sig en egen blogg!
HA, HA, HA, HA, HA, HA (halvpolsk asgarv, tänk hysteri)
Kan det vara så att JAG har blivit en trendsättare???
Kanske mindre troligt, men mer troligt att jag har hittat ett par vänner som liknar MIG mer än nån annan (stackare)... Check it out: http://manssons.blogspot.com

PS..Glömde tillägga att frugan är halvpolska som jag, två barn som vi, samma hund som vi, ny bil som vi..listan kan göras lång o obehaglig, somebody call for 911...